Igår åkte vi till veterinärhuset i Sundsvall med Elvis igen. Vi hade tid där för att göra röntgen på ryggen. De har ju snart gått igenom hela hunden, så nu tänkte de att det kanske är ryggen. Jag föreslog att de tar prover för att se om han har någon fästingburen, så de tog såna prover också. De proverna visade positivt på en sjukdom som heter anaplasma. Den får man genom fästingar. Vi flyttade från Gotland i augusti förra året, så han måste haft smittan redan då. Veterinären sa att det finns två typer. Den ena blir man akut sjuk ganska snabbt och botas genom antibiotika. Den andra kommer mer smygande, vilket gör att det tar längre tid innan man söker vård och svårare att komma på vad det är. Här uppe i Norrland, åtminstone inte på kliniken vi var på i Sundsvall, har man stött på anaplasma. Den är ovanlig, speciellt här uppe i Norrland. Problemet är att om hunden går med det länge så kan den bli kronisk. Det vet vi inte än om den har blivit det på Elvis. Han ska äta antibiotika i tre veckor nu till att börja med. Om det inte hjälper så visste inte veterinären hur man går vidare, eftersom han inte haft sånt fall tidigare. Men han skulle ta reda på det.
Jag tycker vi blev väl mottagna. De var snälla och gulliga mot Elvis och veterinären lyssnade på oss. Jag är glad att han lyssnade på mig då jag föreslog att man tar prover på Elvis för att se om han har en fästingburen sjukdom. Jag är bara besviken på mig själv att jag inte har tänkt på det tidigare. Jag har tänkt att eftersom han insjuknade under vintertid och dessutom i Norrland, så trodde jag inte att det var det. Jag visste inte att det kan ta tid innan symtom visade sig.
Nu hoppas jag och ber till Jesus att antibiotikan hjälper. Jag tror inte att jag skulle klara av att förlora Elvis.
Förresten! Röntgenbilderna på ryggen var bra.
Jag tog några bilder igår. Att han har munkorg beror på att de kan bli förvirrade och arga av det lugnade medlet, så det tar de på dem alltid för säkerhetsskull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar