Kramfors

Kramfors

fredag 29 januari 2021

3 saker du inde visste om mig del 2

 

Det snöar för fullt idag och jag försökte fota genom vårt vardagsrumsfönster att det snöar, men det syns ju inte på fotot.

Nåja, 14 Augusti förra året, alltså 2020, gjorde jag ett blogginlägg om 3 saker du inte visste om mig. Ja, rubriken på det inlägget är så. Där kan du läsa om hur jag hamnade på samma vigsel och bröllopsfest som Sven-Bertil Taube. Du hittar det i arkivet.

Jag tänker fortsätta med ett nytt blogginlägg om 3 saker du inte visste om mig. Kanske kommer det fler längre fram, vi får se hur jag gör med det.

Den första saken jag tror att du inte vet om mig är att mitt bröstben är kluvet. Jag har ju opererat hjärtat tre gånger och då sågar de upp bröstbenet. När jag väntade min dotter Regina så sparkade hon så hårt i min mage att bröstbenet sprack. När jag gjorde min tredje hjärtoperation försökte de fixa det, men det är fortfarande sprucket. Det finns massa brosk mellan, men jag kan köra fingrarna mellan bröstbenet fortfarande. Det är inte sprucket hela vägen upp och läkarna säger att det inte är någon fara. Jag har inte ont av det.

Det andra jag tror att ni inte vet om mig är att jag har gått ett år på Livets ords bibelskola. Det var 94/95 som jag gick där. Man får så klart tycka vad man vill om Livets ord. Jag vet att det finns massa rykten om dem och det har varit så mycket skriverier om just den församlingen. Jag personligen tycker det är en bra församling och jag har haft stor nytta i livet av det jag fick lära mig där. Däremot tog jag inte till mig allt men det som jag tyckte var bra och nyttigt behöll jag. För det är faktiskt så, ingen församling, kyrka eller människa är felfri och helt perfekt. Vi har alla brister och fel och skulle varje församling, skola, arbetsplats eller vad det än är bli granskade så mycket som Livets ord har blivit så skulle man hitta saker där också. Speciellt om de som granskar utgår och har som mål att hitta fel. För mig var bibelskola på Livets ord bra. Men jag har stor respekt för de som har en annan upplevelse. Jag kan ju inte tala om för någon annan hur den personen ska känna. Vi måste respektera varandra. 

Den tredje saken jag tror att du inte vet om mig är att jag har sett ett ben växa ut. Det var i en kyrka i Ö-vik och han som predikade frågade när han hade predikat klart om det finns någon som inte har sett ett ben växa ut. Jag räckte så klart upp armen för det hade jag aldrig sett. Min kompis som satt bredvid mig räckte också upp armen. Då bad han oss komma fram och vi gick fram. Där satt en kvinna som hade ett ben kortare än det andra. Hon hade frågat predikanten om han ville be för henne och det ville han. Hon fick sitta på en stol och hålla båda benen rakt och mot varandra så att vi kunde se. Sen bad han för kvinnan och benet växte ut. Fort gick det och det var ingen lurendrejare. Det hände på riktigt. Jesus botade den kvinnan där och hennes ben blev lika långa. 
Efteråt sa predikanten: "Märkligt att det bara var två av alla ni som är här som inte hade sett ett ben växa ut. Är det så vanligt med såna mirakel här uppe?"
Det visade sig ju att det faktisk var alla som var där som aldrig hade sett det tidigare. Men jag och min kompis fick se det på nära håll. 

Det var tre saker som jag tror att ni inte visste om mig. Kanske blir det fler såna här inlägg i framtiden, vi får se.

Ha det bäst! 

onsdag 27 januari 2021

Pressenter i tid & otid

 


Jag hade tänkt skriva tidigare men jag har inte mått så bra. Jag har haft yrsel, huvudvärk och hjärtklappning väldigt ofta som har gjort att jag har kommit efter med mycket. Men nu skriver jag. 

Jag vill börja med att visa en jättefin klänning som vi har köpt till min brorsdotter Tindra. Vi beställde den i julklapp till henne men den julklappen kom aldrig fram, så vi har beställt en ny som vi har skickat iväg. Jag hoppas verkligen att den kommer fram denna gång. Tindra älskar Pippi och klänningar så jag tyckte denna julklapp passar henne bra.

Den 26 Februari fyller min man Micke år. Till honom har jag beställt ett blyertsporträtt av Nemo. Jag tycker den blev jättefin. Trotts att det är en månad kvar tills han fyller år så har han redan fått den. Jag hade ingen plats för den i min garderob och jag vet inte vart jag ska gömma den, så därför fick han den redan nu. 
Tindras paket kommer en månad för sent och Mickes en månad för tidigt. Snacka om att ge pressenter i tid och otid. 

Här ser du fotot som konstnären har ritat av Nemo ifrån. Visst är hon duktig!?
Gå gärna in på hennes Instagram och kolla på hennes bilder. Adressen ser du på lappen vid porträttet. 

Jag vill avsluta med en bild på Elvis och Nemo då de sitter i köket och tittar ut genom fönstret. De väntade på att Husse skulle komma hem från jobbet. Elvis är gammal och stel och kan inte hoppa upp själv, så han fick jag lyfta upp. 
Jag kommer snart tillbaka med ett nytt blogginlägg. Jag vet inte när, men jag tror det blir om nån vecka. Jag ska försöka skärpa mig och blogga lite oftare. 
Ha det bäst! 





 

fredag 15 januari 2021

Norrandskänsla

 

I morse då jag klev utanför dörren fick jag norrlandskänsla när jag såg all snö som har kommit. Tänk att vi fick vinter här på ön. Jag hade typ gett upp om en vinter. 
Jag och Nemo tog en promenad runt Warfsholm. Det är så fint och avkopplande att gå där. 
Mysigt eller hur! 
Det blir mest bilder i detta inlägg. 
Jag har inte så mycket att skriva om kust nu, men det kommer. Men idag får ni ta del av min glädje över snön som har kommit.
Både Elvis och Nemo gillar snön och Nemo är så fin i sin tjocktröja. 

Jag vill avsluta med en bild på Nemo då han tidigare i dag tjuvkikar på grannen då han skottar snö.
Jag kommer med ett nytt inlägg snart. Kanske om nån vecka. Tills dess ha det bäst. 












fredag 8 januari 2021

Chocolate chip cookies

 


Jag måste få dela ett recept på jättegoda chocolate chip cookies. När jag bodde i Kramfors bakade jag ofta de här kakorna till fikat i kyrkan och det var flera stycken som frågade efter receptet och jag fick ofta önskemål om dessa kakor. Jag gjorde dem nu i jul också. Här kommer receptet:

225 g smör
2 dl strösocker
2 1/4 dl farinsocker
1 st stort ägg
2 st stora äggulor
1 tsk vaniljsocker
5 3/4 dl vetemjöl
10g maizena
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat 
400 g mörk eller ljus choklad i bitar.

Sätt ugnen på 180 grader.
Blanda ihop smör och socker (farin & strösocker) tills det blir fluffigt. 
Blanda ner det hela ägget. Rör samman innan du tillsätter äggulorna, en åt gången.
Tillsätt sedan vaniljsocker och blanda till en fluffig smet.
Blanda samman mjöl, maizena,bakpulver och bikarbonat. Rör ner det i smörblandningen. Tillsätt chokladbitarna. Rör om så allt blandas ordentligt. 
Använd en glasskopa och skopa upp smeten som bollar. Lägg kakorna med extra mellanrum på bakplåtsklädd plåt.
Grädda i ugnen 10-13 minuter.

Lycka till! 

onsdag 6 januari 2021

Casper & nytt år

 


Detta år började inte bra. På nyårsafton på tolvslaget blev Casper, som är Christina och Sten-Eriks hund, skrämd av raketer och tog sig ut från hemmet. Det är så många som har engagerat sig i sökandet efter Casper. Jag och Micke har varit ute i flera dagar och sökt och massa andra. Personer med spårhundar har sökt, nån med drönare har sökt, tidningen har skrivit om det och även radion har rapporterat om det. Jag och Micke gjorde lappar och satte upp. 

Jag började faktiskt ge upp, men igår var det en man som var ute med sin hund som hittade Casper liggandes efter vägen. Han levde och nu är han hemma hos husse och matte igen. Jag är så glad att han är hemma igen. 


Casper är så klart väldigt medtagen av att ha varit borta så länge. Han har sår på trampdynorna och sover mycket. Christina säger att han återhämtar sig ganska bra. Han vill inte gå så mycket för det gör ont på tassarna, men han äter, dricker och går lite ute på gården för att göra sina behov. 

Så en dålig start på året slutade lyckligt tillslut. 2020 var ett år som jag tror de flesta tycker att det var ett jobbigt år. Jag kan väl hålla med om det när det gäller Coronan. Den har ju ställt till det för många och det har varit jobbigt att man inte har kunnat träffats som vanligt. Men för mig personligen har 2020 inte bara varit jobbigt. I Maj flyttade jag och Micke tillbaka till Gotland. Vi båda mår mycket bättre här och vi trivs verkligen. Micke har fått jobb här, han har kommit in på vårdbiträdesutbildningen  som han får betald, vi har fått tag på en lägenhet. Från början hyrde vi övervåningen hos Britt-Marie, men sen i Oktober har vi en egen lägenhet. Allt har gått så bra! 

Nu har jag massa förhoppningar på detta år. Vaccinet mot Corona har ju kommit till Sverige så jag tror att vi i slutet av detta år ska ha fått bort eller åtminstone minskat på antalet smittade. 

Jag tror också att detta år blir ett år då jag kommer att få några av mina drömmar förverkligad. Jag hoppas det! 

Men nu...ha det bäst!