Detta år började inte bra. På nyårsafton på tolvslaget blev Casper, som är Christina och Sten-Eriks hund, skrämd av raketer och tog sig ut från hemmet. Det är så många som har engagerat sig i sökandet efter Casper. Jag och Micke har varit ute i flera dagar och sökt och massa andra. Personer med spårhundar har sökt, nån med drönare har sökt, tidningen har skrivit om det och även radion har rapporterat om det. Jag och Micke gjorde lappar och satte upp.
Jag började faktiskt ge upp, men igår var det en man som var ute med sin hund som hittade Casper liggandes efter vägen. Han levde och nu är han hemma hos husse och matte igen. Jag är så glad att han är hemma igen.
Casper är så klart väldigt medtagen av att ha varit borta så länge. Han har sår på trampdynorna och sover mycket. Christina säger att han återhämtar sig ganska bra. Han vill inte gå så mycket för det gör ont på tassarna, men han äter, dricker och går lite ute på gården för att göra sina behov.
Så en dålig start på året slutade lyckligt tillslut. 2020 var ett år som jag tror de flesta tycker att det var ett jobbigt år. Jag kan väl hålla med om det när det gäller Coronan. Den har ju ställt till det för många och det har varit jobbigt att man inte har kunnat träffats som vanligt. Men för mig personligen har 2020 inte bara varit jobbigt. I Maj flyttade jag och Micke tillbaka till Gotland. Vi båda mår mycket bättre här och vi trivs verkligen. Micke har fått jobb här, han har kommit in på vårdbiträdesutbildningen som han får betald, vi har fått tag på en lägenhet. Från början hyrde vi övervåningen hos Britt-Marie, men sen i Oktober har vi en egen lägenhet. Allt har gått så bra!
Nu har jag massa förhoppningar på detta år. Vaccinet mot Corona har ju kommit till Sverige så jag tror att vi i slutet av detta år ska ha fått bort eller åtminstone minskat på antalet smittade.
Jag tror också att detta år blir ett år då jag kommer att få några av mina drömmar förverkligad. Jag hoppas det!
Men nu...ha det bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar