Handtaget ut

Den här låten "You raise me up" med Josh Groban spelades på radion här om dagen då jag satt i väntrummet på Folktandvården. Den är så bra!

Igår såg jag och Micke en film som heter "3096 dagar". Det är en film som är gjord på Natascha Kampusch självbiografi om åren i fångenskap efter att hon som tioåring blev kidnappad. Det var sån stark film. Naturligtvis var den jobbig på många vis och jag blev starkt berörd av den. Men det var fantastiskt att se hennes sätt att överleva. Tex ritade hon ett nyckelhål och ett dörrhandtag på dörren där hon var instängd. Dörrhandtag fanns ju bara på utsidan. Hon sparade tomma toalettrullar och gjorde olika glada figurer av dem, så hon fick se "ansikten". Hennes katt som hon hade som tioåring, och som brukade sova med henne, ritade hon av på väggen bredvid madrassen. Jag rekommenderar dig att se filmen, men vill också säga att det är ju långt ifrån en lätt film att se.

Jag tycker filmen är så talande. Det finns ju olika typer av fångenskap och fängelser. Man kan ju vara fångad fast man egentligen är fri. Jag menar, vi kan fastna i sånt som hände för länge sen. Vi kanske grubblar och tänker på det som har varit och missar därför livet just nu. Naturligtvis vet jag att man kan ha gått igenom så svåra saker som har gett väldigt djupa sår, och det kan man ju inte bara "ställa undan" bara så där. En del saker behöver man kanske hjälp med att bearbeta. Men jag tror det är viktigt att man ser det där "handtaget" ut och inte ger upp hoppet, även fast det ser helt omöjligt och mörkt ut. Jag tycker Natascha är ett otroligt bra exempel och förebild på just detta.

Ge inte upp! Även om det tar tid och allt ser mörkt ut, så ska vi inte ge upp.