Det blir många funderingar på dagarna, och ibland nätterna, då jag inte kan sova. Jag har tänkt en del nu på sistone på vad skillnad man lätt gör på folk. I bland medvetet och ibland omedvetet. Tex det här med att vara förälder. Om en mamma lämnar in sitt barn på lekis mitt i vintern utan vantar, för att hon inte hittar dom och det var stressigt på morgonen. Istället tar hon på barnet sockar på händerna så barnet inte ska frysa på vägen dit. Jag tror att många lekis fröknar skulle säga till varandra: "men vilken oansvarig mamma". Om en Pappa gör exakt samma sak, så skulle det bli: "men vilken påhittig Pappa".
Det här är ju naturligtvis bara ett exempel. Det kan handla om andra saker också. Tex om en person är kriminell, men sitter av sitt straff och börjar ett nytt liv till ett bättre och lever rätt. Då blir det: "den personen har verkligen gjort det bra som har tagit sig ur det kriminella". Det är självklart sant! Men om en person har varit psykiskt sjuk. Det kan vara depression, ätstörningar, borderline, schitsofren (stavas?), eller vad det nu är. Personen går på behandling och blir frisk. Den personen får säkert höra eller märka av omgivningens fördomar som: "kan han verkligen vara frisk, han som var så sjuk?" eller "det är inte ovanligt att det kommer tillbaka". Hela livet analyseras personen utifrån att han en gång har varit sjuk.
I mitt fall är det att jag hela tiden måste förklara och nästan försvara mig för att jag har sjukpension. "jamen du orkar ju vara ute och gå så mycket". Ja, jag orkar vara ute och gå, men det är väl bara bra. Om och om igen får jag förklara att jag har fått neuvrologiska skador bl.a. På grund av att jag haft en stroke. Dessutom har jag genomgått tre stora hjärtoperationer som innebar att jag fick ligga i Hjärt och lung maskin länge. Det i sig kan också ge hjärnskador, och det har hänt för mig.
Då blir det "men inte har väl du hjärnskador"!, och skrattar bort det.
Att man har hjärnskador behöver inte betyda att man är utvecklingsstörd eller inte kan gå eller tala. Man kan ha "osynliga" hjärnskador. Men det är som om folk inte fattar det. Oftast är det samma personer som jag får förklara det för. Antingen har dom inte lyssnat de 14 gångerna tidigare som jag förklarade, eller också har dom också hjärnskador, så dom kan inte komma ihåg. Jag tycker det är ohyfsat och nonchalant att inte lyssna och bara skämta bort det. Om dom inte är intresserad behöver dom inte fråga.
Till personer jag inte känner så bra säger jag att det är för att jag har hjärtfel som jag har förtidspension. För det är ju pga hjärtat som jag har legat i hjärt och lung maskin, och det är pga hjärtat som jag fick en stroke. Då orkar jag inte stå och förklara. Men när mina vänner och andra som står mig nära, inte vill förstå, eller tom tycker det är skämmigt, då blir jag ledsen. Man ska ju inte behöva försvara sig och hela tiden förklara, varför man inte kan jobba.
Nåja..nu kommer det några höstbilder. Det blir fler senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar