Ge inte upp!

Idag tog jag och Elvis en extra lång promenad, men jag anade inte att det skulle vara så många och långa uppförsbackar. Jag gick och gick och trots blodsmak i munnen och att jag började hosta upp slem, så fortsatte jag. Självklart stannade jag och vilade, men jag vägrade att ge upp. Mitt mål var Icktjärn, som är ca 3 km till från oss. Men 2 km är typ bara uppför, jag blev så trött. I vanliga fall brukar jag inte pressa mig så här hårt, förutom då jag gör arbets EKG på sjukhuset och jag är uppkopplad på maskiner som räknar puls, blodtryck, syre och en läkare i närheten. Men idag gick jag in för att nå mitt mål, utan läkare och hjärtmaskiner i närheten.

Efter ett tag var jag nära att ge upp. Jag var helt slut och yr, men precis då jag skulle vända såg jag en skylt lite längre fram där det stod "Icktjärn 300 m". Gissa om jag blev glad! Jag vet inte vart jag fick energin ifrån men jag gick ända fram och där väntade mig en stor belöning, en fantastisk utsikt. Där blev jag sittande ett tag. Hem var lättare, då var det nerför =)

Jag är så glad att jag inte gav upp. Tänk att ge upp strax innan mållinjen. Hur ofta gör man inte det i livet? Inte bara då det gäller sin träning. Det finns så mycket i livet som är värt att kämpa för. Ibland när livet är tufft mot en, är det kanske svårt att se. Men om man bara tar ett steg i taget så kommer man fram. Det gör ont, jag vet, men livet är värt att leva!

Igår fick jag besök av min syster och hennes familj. Det var så roligt att träffa dom igen. Det var ett år sen sist. Lille Till har blivit så stor. Jag har gjort ett bild collage med foton som jag tog på Till igår.