Svåra minnen

"Å, alla omkring, dom märker ingenting".

Jo, visst gör livet ont! Jag pratade med en kvinna via telofon för en stund sedan. Hon berättade om något som var något liknande som jag har varit med om. Jag kan inte skriva här vad det handlade om, men det var svårt att lyssna på hon, för minnena kom tillbaka. Det smärtar så oerhört att minnas och bli påmind.

Men livet går vidare. Det måste det göra! Även om jag blir påmind om det då och då, så är det inget som blir bättre av att jag gräver ner mig i det. Det som har hänt har hänt och går inte att få ogjort. Visst kommer det dagar då minnena blir får jobbiga och då det verkligen gör ont, men jag måste gå vidare.

Jag kan inte förändra det som har hänt, men jag kan göra något åt mitt liv idag. Såren finns där, minnena finns kvar och sorgen över hur det blev, finns kvar. Men jag lever nu och jag gör det efter min förmåga och ork. Jag har lärt mig att leva för stunden och att inte ta något för givet. Jag är glad över att jag har min tro på Jesus, för utan honom hade mitt liv sett helt annorlunda ut, och då menar jag inte till det bättre.

Oavsett hur svårt det ser ut runtomkring, så är det skönt att veta att Jesus är nära mig. Det finns åtminstone en som lyssnar och som förstår.