Svårt beslut

Äntligen är snart sommaren slut. Visst har jag haft en bra och händelserik sommar, men det har varit en väldigt varm sommar. Men nu känner jag en doft av höst, åtminstone på morgonen. Jag kan äntligen börja med min träning igen. Jag går tidigt på morgonen, för sen blir det för varmt. Jag brukar gå ca 1 timme varje morgon. Det är så skönt och jag blir piggare av det. 

Nu väntar en härlig höst. Jag älskar verkligen hösten. Men jag tror också det kan bli en svår höst. Elvis går fortfarande på mediciner. De hjälper, och han är lite piggare igen. Men vi vet ju att det bara är tillfälligt, och helt bra är han inte. Jag är rädd för att vi måste ta bort honom. Det är ett svårt beslut men vi måste tänka på vad som är bäst för Elvis. Han har ju ingen livskvalité som han lever nu. Han får inte ta några promenader, trots att han vill, och han har ont i kroppen. Men samtidigt känns det som om vi sviker honom om vi tar bort han. Han är ju vår vän och inte bara det, han är en familjemedlem. Han har sån livsglädje och är verkligen en kämpe som inte vill ge upp. Men han har ont och allt som han älskar att göra, får han inte göra längre, och det kommer inte bli bättre. 

Min fina och glada vovve..hur ska jag kunna leva utan dig? 

Nu är vi ju två som ska ta det här beslutet. Jag ensam ska ju inte fatta beslutet om hur vi ska göra. Elvis har ju en Husse också. Vi båda tycker det är väldigt svårt beslut och ingen av oss vill riktigt säga de orden, att vi måste avsluta hans liv. Vi har bestämt att nästa gång vi måste in med honom till veterinären, så ska vi rådfråga med veterinären om vad som är bäst för Elvis. Hela det här året har vi fått åkt in och ut med Elvis till veterinärer. Bara det är ju jobbigt för Elvis. 

Nåja, än så har jag min älsklingsvovve kvar och jag ska ta vara på varje minut jag har med honom.