Det gåtfulla folket

Igår var jag och Micke till Östersund och firade min systerson Till som fyllde 3 år. Det var mycket folk och Till blev så blyg då alla ville fota honom då han skulle blåsa ut ljusen på tårtan. Mycket folk = många presenter, så Till blev glad och lekte för fullt. Han hade önskat sig puzzel så det fick han många av. Vi gav också honom ett puzzel. Det var med bilar som motiv.

Jag tänker på den där sången "Det gåtfulla folket", som Beppe Wolgers har skrivit texten. Den är fin så isf en dikt som jag har skrivit så tänker jag dela den texten.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och dom glider så fint utan köl.

Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron.

Där går en pojke som skrattar åt snö.
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar.
Där går en pojke, och allting blir glass
som han snuddar.

Alla är barn, och de tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor
i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand,
och far bort på en svängande grind.

Där går en flicka, som sjunger om kottar.
Själv äger hon två.
Där vid ett plank står en pojke som klottrar,
att jorden är blå.

Där går en pojke som blev indian.
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar.
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar.

Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor
i ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul.

Där går en pojke som gissar på bilar,
själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt.

Där blir en värdelös sak till en skatt.
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen.
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem.

Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.