Det stora vemodet

Igår var Micke borta hela dagen. På fm var han i stan på arbetsförmedlingen och på em & kvällen jobbade han, och han jobbade i natt också, men slutar vid fyra idag. Jag hade så tråkigt igår. Tv kanalerna slutade fungera redan på morgonen. Det är nåt fel i hela området och vi har fortfarande inga kanaler. Ute var det för varmt för mig att vara, så det blev att titta på dvd. Jag såg filmen "morden i Sandhamn". Jag gillar svenska deckare. Svensk film är bäst!
Vi har ju packat ner alla filmer eftersom vi flyttar snart, men jag kom på att en kompis till mig hade en film som hon har lånat av mig, så jag ringde henne och frågade om hon har sett den. Jag förklarade att jag är utan teve och Micke kommer inte hem förren om ett dygn, så jag hade det lite tråkigt. Dom var på väg till Sandhamn och frågade om jag ville hänga på. Glad blev jag och följde med dom dit. Det är dock inte samma Sandhamn som i filmen jag hade sett på dan. Men väldigt passande att åka dit då man hade sett den filmen.

Det var trevligt där. Vi åt kyckling och sallad och sen satte vi oss efter stranden på filtar och bara myste. Det gick faktiskt bra, eftersom det blåste lite från havet. Lite för varmt var det för mig, men inte så varmt att jag blev dålig. Jag är ju känslig för att vara i solen för mycket, då jag har hjärtfel.
Men det fläktade bra från havet, så det gick bra.

Vi hälsade på Christinas bror och hans fru som campade på campingen där i Sandhamn. Där vid deras husvagn fick vi rabarberpaj med vaniljsås, och det var så gott. Rabarber paj hör väl sommaren till, så sommrigt och gott!

Jag gick och la mig vid elva tiden, låg och läste en stund innan jag somnade. Det kändes tomt att gå lägga sig utan Micke och vakna nästa dag utan han. Det är konstigt vad vanor sitter i. Bara att få säga god natt och tala om hur mycket jag älskar honom, som jag brukar göra, känns konstigt att inte kunna göra.

Idag ska jag fortsätta att packa. Vi har inte så många kartonger kvar, så jag måste fixa fler. Men jag får packa i det som finns. Just nu ser det hemskt ut hos oss. Kartonger och tidningspapper överallt, men samtidigt trivs jag i röran, för den säger att det är nåt nytt på gång. Jag längtar verkligen upp till Kramfors igen. Men visst känns det lite vemodigt att lämna Gotland också, men det är så mycket där uppe som jag saknar. Jag har vemod, ångest, glädje, oro, lycka...ja alla känslor man kan ha över att vi flyttar. Men det hör väl till, antar jag.

Jag sätter in lite bilder. Jag hittade en bild på mig där jag ser väldigt allvarlig och sorgsen ut, så den får väl symbolisera det stora vemodet och den andra på mig får symbolisera glädjen jag känner över flytten.