Idag har jag haft tvättstugan. Jag har också plockat bort lite här hemma. Den 26 fyller Micke år och då brukar släkten komma, så jag passade på att baka lite idag. Det är bättre att jag gör en kaksort i taget och delar upp bakandet i flera dagar, annars kommer jag inte att orka. Jag gjorde hallongrottor idag. Jag har kvar av hallon muffinsen som jag gjorde till fotbollsmatchen mellan Argentina och Sverige. De har jag i frysen. Jag ska göra Kramfors kakan också, det är Mickes favorit kakor. Men det gör jag någon annan dag. Som sagt, jag får ta en dag i taget och lite varje dag. Jag har ju tvättat idag också.
I söndags predikade predikanten om förlåtelse och relationer. Det är ett väldigt viktigt men svårt ämne. Hur förlåter man någon som har skadat eller sårat en så djupt? I de svåraste fallen så får man nog be Gud om hjälp för att kunna förlåta.
Det här är något som jag får jobba med varje dag. För under en längre tid i mitt liv så fanns det personer, speciellt en, som alltid, vad jag än sa eller gjorde så kommenterade hon det. Många gånger lyssnade hon inte på det jag sa utan viftade bort det som ingenting. Allt jag sa var fel och allt jag gjorde var fel.
Hon himlade ofta med ögonen och tittade mot andra för att få medhåll när jag hade sagt något.
Detta har gjort att jag än idag kan "höra" hennes kommentarer då jag gör något. Det är som om de finns i huvudet på mig. Bara en sån sak som då jag tar på mig skorna kan jag höra hennes suckar över hur lång tid jag tar på mig för att knyta dom.
Det styr mitt liv ganska mycket. Jag har blivit mer rädd för att skaffa nya vänner och jag tänker alltid när jag har träffat någon eller några att jag säkert har gjort eller sagt något fel, även fast de inte har visat eller sagt att jag har gjort det. Hennes "röst" och suckar och elaka kommentarer finns hela tiden med. Hon tog det lilla självförtroende som jag hade.
Nu kan jag bara be Gud om hjälp att förlåta henne och att hitta mig själv igen. Det är viktigt att vi tänker på vad vi säger och gör mot varandra. Visst kan det hoppa en groda ur munnen på oss som inte var meningen, och som vi kanske inte heller förstår att den sårade. Men vi måste bli mer rädd om varandra.
Jag läste på Facebook något som jag tyckte var bra. Jag minns inte exakt hur det stod, men det var nåt i stil med "porslin och fina glas används handskar till för att inte fläcka ner och förstöra, men en människa kan vi behandla hur som helst".
Det är tänkvärt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar