Just idag är jag stark

Jag pratade nyss med min mamma. Hon är inlagd på sjukhuset i Sundsvall, för hon ska operera sig idag. Hon har flera stora njurstenar som ska opereras bort. Jag frågade henne om hon är nervös inför operationen. "Äsch! De har opererat sju stycken före mig, så nå tror jag att läkar'n vet vad han gör. Han har ju fått öva på flera stycken innan det blir min tur", svarade hon. Hon nämnde att hon inte har fått äta eller dricka sen kl tolv i natt och operationen är på em idag. Men hon fick korvstroganoff igår, så det var inga problem. Jodå, det är tufft virke i min mamma.

Igår träffade jag en kvinna som jag lärde känna för ca 15 år sen, då jag mådde riktigt dåligt. Jag hade inte träffat henne sen jag flyttade tillbaka till Kramfors. Hon blev glad att se mig och hon sa så många fina och bra saker som jag blev jätteglad över att höra. Hon sa bl.a. att jag utstrålar sån positiv energi och att hon blir glad då hon tänker på mig. Jag inger hopp, sa hon. Jag minns inte ordagrant vad hon sa, men att få höra att man sprider positiv energi och inger hopp, var verkligen roligt att höra. Så dålig som jag var då hon träffade mig första gången och hur mitt liv har förändrats sen dess, är verkligen som natt och dag.

"Just idag är jag stark", som Kenta sjunger. Men visst..livet är verkligen ingen dans på röda rosblad nu heller, det är det nog inte för nån, tror jag. Det gäller bara att välja ut de bra och positiva sakerna och ta vara på de små guldkornen, som jag kallar det. De små ljusglimtarna i vardagen som gör en glad. Det är inte alltid så lätt, men för mig har det blivit ett måste för att orka.
När jag får höra av olika personer "Du är så stark Angelica! Hur orkar du vara så glad trots allt som du gått igenom?", så blir jag förstås glad att höra det, men tänker också "vadå stark?" jag kan inte påstå att jag är speciellt stark..stark som en kattunge kanske. Men iof så är det i min svaghet och litenhet som jag känner mig mest stärkt av Gud. När allt hopp är ute och allt är mörkt omkring mig, så söker jag mig till Gud och han finns där. Utan honom hade jag inte suttit här nu. Visst, jag kan vara envis och målmedveten och det är en styrka som jag säkert har haft stor nytta av i mitt tillfrisknande, men utan Guds uppmuntrande ord (Bibeln) och hans närvaro, så hade det varit svårare för mig att leva. Det tror jag!

Jag har duschat Elvis nu på morgonen så han är ren och fin i morgon då vi ska till veterinären i Sundsvall med honom. Han ser så putt och eländig ut då han är nyduschad.