Kramfors

Kramfors

tisdag 8 januari 2013

Ord

Skrev den här dikten i en period då jag tyckte folk pratade bara massa ord, men dom menade sällan det dom sa. Det var under en period då jag kände mig väldigt missförstådd och utanför. Jag sökte mig mycket till naturen och mina djur blev de jag litade mest på och kände mig trygg med.

ORD

Ord är ett språk,
fast oftast utan mening.
Ett obegripligt babbel
som i slutänden
inte något vettigt sagt.
Jag lyssnar till ord
som bildar en mening
i det tysta.
Hundens blick vid ytterdörren,
marsvinets glädje över
äppelbiten hon just fått,
lövens viskningar i vinden,
snigeln jag nästan trampade på,
vildkaninens spår i snön
och dess hålor i marken,
fossilen jag hittade på stranden,
spindelns nät som ger
mig rysningar...
..och förundran,
talar mer till mig än tusen ord
från människors läppar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar