Igår (onsdag) var jag till tandläkaren för att fixa tanden som hade gått av. Det blev en jobbig stund i tandläkarstolen. Tanden som var trasig var det nästan ingenting kvar av, och det skulle bli väldigt dyrt att laga den. Det var i princip bara tand i tandköttet. Det fick bli så att tandläkaren drog ut den. Men det var lättare sagt än gjort. Vad den stackars tandläkaren fick kämpa för att få bort den. Han blev tvungen att kapa benet i munnen och karva i tandköttet för att komma åt tanden och dra ut den.
Man kunde inte låta tandbiten sitta kvar heller, för det skulle leda till mer besvär och infektion i tandköttet. Inte nog med allt krångel, så gick borren av och de hittade inte åt den. De tog en till röntgenbild då jag var klar för att se om borren hade fastnat någonstans. Det hade den inte, så antingen hade den följt med sugen eller så hade jag svalt den. Jaja, mycket ska man vara med om innan man dör.
När jag var klar sa tandläkaren att jag bör tvätta mig i ansiktet innan jag visar mig för de som sitter i väntrummet. När jag kollade mig i spegeln var jag blodig. Så jag tvättade av mig och det var ju tur, för det satt barn i väntrummet. De hade ju kunnat bli rädda och fått världens tandläkarskräck.
Det känns konstigt i munnen nu. Jag har lite svårt att äta och jag blöder fortfarande. Kudden hade två stora blodfläckar i morse då jag vaknade.
Jag fick tips om värktabletter som ska fungera, så de har jag köpt. De fungerar väl skapligt.
Igår träffade jag och Elvis pudeln Bilbo. Hans Matte var inte med för hon är på semester utomlands. Det var en annan kvinna, som jag också har träffat många gånger tidigare, som gick med Bilbo. Vi gjorde sällskap och gick efter en skoterled. Det var jättefint väder. Solen sken och det kändes som vår. Det här var innan jag var till tandläkaren. Tur att jag fick den promenaden och träffade Bilbo och hans hundvakt innan, så nåt positivt hände igår. Det gav mig nog kraft att klara av tandläkarbesöket. Jag har väl ingen direkt tandläkarskräck. Då tycker jag det är jobbigare att ligga på sjukhus och gå på hjärtundersökningar.
De ringde från hjärtmotagningen i Visby idag och undrade om vi verkligen hade flyttat från Gotland. De ville veta om de skulle skicka journalen till Sollefteå. Vi har ju flyttat från Gotland, så det är ju ingen idé att journalen är kvar där.
Nåja, här kommer en bild på hur jag nu ser ut i munnen med det kapade benet och karvade tandköttet och utdragna tanden. Jo, det gör ont! Men det ska ju kännas att man lever, eller hur? Stygnen syns inte. De fick ju sy också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar