Kramfors

Kramfors

måndag 12 november 2012

Skorpan och jag

Det här är en dikt som jag skrev för snart ett år sen.

Jag gick längst efter vägen.
Jag hade vandrat genom
alla årstiderna.
Jag hade vandrat genom alla ställen.
På alla ställena var det dukat,
men inte för mig.

De sa: Du är för tyst och för livlig.
Du är för korkad och passar inte in här.
Du är för knepig och säger fel saker.

Jag satte mig ner efter vägen,
blickade ut mot vattnet.
Jag kände hur tårarna började
rinna ner för min kind.
Skorpan tittade ut från min ficka,
en råtta jag köpte som vän.
Han klättrade upp på min axel.

Skorpan sa: Vi är lika du och jag.
Vi får ta det som blir över.
Vi blir bort jagade men
vi hittar våra egna bon
där ingen kan nå oss.

Skorpan med sin långa svans
och knappnålsliknande ögon
fick mig att se att det är vi
som är vinnare och de andra förlorare.
Plötsligt förstod jag
varför en råtta blev min vän.

Jag sa: Vi kan hitta vägar
där ingen annan har gått.
Vi kan leva på det andra inte ser.
Det är du och jag mot hela världen
och vi vinner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar