Kramfors

Kramfors

måndag 19 november 2012

Snurrig och yr pensionär

Idag mår jag inte bra. Jag har ont i kroppen, lätt huvudvärk, illamående, yrsel, matt och svag i hela kroppen. Allt detta beror på att jag tog ut mig totalt igår. Nina ringde igår och frågade om jag ville följa med till Bollstakyrkan på kvällsmöte. Jag kände redan innan att jag var lite trött. Jag hade tidigare på dagen varit på stan och köpt en gardinstång till vardagsrummet, så jag var lite trött. Men jag tyckte det lät roligt att få träffa lite folk och gå till kyrkan, så jag hängde på. Micke följde också med. Det blev jag och Micke, Nina, Bengt och Ann-Marie som åkte tillsammans. Ann-Marie bor på Victoriagatan, bara en bit från oss, fick jag veta. Hon skulle vara roligt att lära känna lite mer. Hon är jätte trevlig.

I kyrkan var det smockfullt med folk. Dom fick ställa ut extra stolar för att alla skulle få plats. Träffade många fina vänner när, bl.a. Kent och Pernilla från Docksta. Var ju evigheter sen jag träffade dom och jag kände faktiskt inte igen dom. Pernilla kom först fram och pratade, snacka om att jag kände mig dum då jag inte kände igen hon. Jag som var så mycket hos dom då jag bodde i Docksta. Dom var ett jättestort stöd för mig. Sen kom Kent fram till mig, och det hände samma sak, jag kände först inte igen honom..pinsamt!

Mötet var jätte långt. Det höll på i flera timmar och efteråt var det fika. Under mötet blev jag så trött..det blev nästan outhärdligt. Det var inget fel på mötet, det var jättebra talare, men jag blev så trött. När vi bad så var det mer "bönesuckar" som kom från mig ;-)

Men som sagt, så var det kul att träffa folk, speciellt Kent och Pernilla. Idag får jag ta det lugnt. Rummet snurrar om jag rör på mig, så det blir till att chilla lite framför teven och ta det lugnt idag.

Min hjärna funkar inte alls idag. Upptäckte att plattan på spisen var på det högsta sen frukosten i morse, illröd var plattan. Upptäckte också då jag var ute med Elvis och mötte folk att jag nästan sluddrade då jag pratade.
Tappar humöret för ingenting idag. I morse hittade jag inte nycklarna och blev super stressad av det. Det visade sig att Micke hade råkat få med sig dom till jobbet och jag fick inte tag på honom. Och Elvis satt med kopplet vid dörren och undrade varför vi inte gick nån gång. Jag ringde till Mickes chef, som inte var på plats, utan var i Nyland och jobbade. Han i sin tur ringde sin son Jens som jobbar där Micke jobbar, och på så vis fick jag tag på Micke och nycklarna kom till rätta igen. Jag hann tänka allt möjligt innan jag fick tag på Mickes chef. Blev orolig för att jag inte skulle kunna gå ut med Elvis på hela dagen. Dörren längst ner är ju alltid låst, så jag skulle ju inte komma in igen utan nycklar. Tänk vad lätt jag kan jaga upp mig för ingenting då jag mår så här.

Men nu dansar snart tangenterna på min IPhone, så nu blir det te och teve. Blir yr i bollen av att skriva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar